Använd konventionen!

Gång efter annan uppmärksammas det att FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning inte används i den utsträckning som behövs. Många chefer, politiker och medarbetare saknar kunskap om vad konventionens artiklar innehåller och hur dessa påverkar deras arbetsområde. Många myndigheter uppvisar även ett motstånd i att i sin handläggning hämta stöd i konventionen.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har varit gällande lag i Sverige sedan 2009. Sverige har visserligen inte inkorporerat konventionen i svensk lag men dess mening och ordalydelse är juridiskt bindande för samtliga nivåer inom svensk förvaltning. Det innebär att konventionen ska följas. 

Gäller inte i domstol?Tecknad figur av en dommare

Det finns en utbredd övertygelse bland svenska myndigheter att konventionen är mer rekommendationer än juridiskt bindande: att den inte är svensk lag. Det som brukar användas som argument är att konventionen inte kan åberopas i svenska domstolar. Det är helt sant att konventionen inte går att använda ensam som stöd vid en domstolsprövning. Vad som däremot är möjligt är att använda konventionens juridiskt bindande artiklar tillsammans med svensk lag och peka på det syfte som finns med konventionen och den svenska lagstiftningen tillsammans: att säkerställa medborgarens rättigheter inom ett visst område.

Praxis vid handläggning

Ett annat argument som också brukar användas för att konventionen inte är så viktigt är att alla konventionens artiklar redan finns i svensk lag och att artiklarna inte kan användas som stöd vid handläggning av svenska myndigheter. Detta är fel. Svenska myndigheter kan med fördel stödja sig på konventionens artiklar vid handläggning av sina ärenden. Det finns ingenting förutom år av praxis som hindrar att myndigheter gör detta. I många fall kan praxis sätta käppar i hjulet för en utveckling där stöd hämtas i konventionen och möjliggör för ett mer naturligt sätt att använda både konventionen och rättigheter i svenska myndigheters handläggning.

Rättighetslagstiftning vs Skyldighetslagstiftning

Ytterligare ett argument för att konventionens artiklar inte bör användas av svenska myndigheter är att konventionen utgår från rättigheter medan den svenska lagstiftningen utgår från skyldigheter. Är detta egentligen ett problem?

Samtliga konventionens artiklar utgår från ett rättighetsperspektiv där vem som har en rättighet och vem som ska se till att den rättigheten bli uppfylld är tydligt. Majoriteten av den svenska lagstiftningen däremot följer ett skyldighetsperspektiv där det allmänna har skyldighet att tillhandahålla visa tjänster medan medborgaren inte har en rättighet att kräva att dessa blir uppfyllda på ett visst sätt. Det innebär att svenska myndigheter drar sig för att använda konventionen som stöd, eftersom artiklarna i konventionen ger ett tydligare och vidare stöd till en rättighet för medborgaren till vissa tjänster av viss kvalitet. 

Måste en rättighetslagstiftning och en skyldighetslagstiftning vara ett hinder för att konventionen används vid domstolsprövningar och handläggning? Nej, självklart inte.Det borde vara enkelt att skapa möjligheter för de internationellt erkända rättigheterna att komma hela vägen ned på svensk nivå. Ett sätt är att använda sig av dem, tillsammans med annan nationell lagstiftning, som stöd i både domstol och vid handläggning.

/Susanne Svensson

Dela sidan via: Facebook, Twitter, MySpace