Människovärde: att vara skyddad från integritetskränkningar

Integritet är ett ganska vanligt ord i medierna. Det pratas ofta om hur medborgarens integritet ska kunna skyddas i en tid när de flesta av oss lägger upp bilder på oss själva, våra barn och våra vänner på internet. Många bloggar om sin vardag och allt fler postar inlägg på olika sociala medier.

Vi ”loggar in”, ger betyg, tycker till och svarar på frågor om allt från våra tv-vanor till vilket kaffe vi dricker.  All denna information är kunskap om vilka vi är och vad vi tycker om. Men när vi lämnar ifrån oss den frivilligt är det vi som bestämmer och har kontroll över informationen och därmed också möjlighet att bibehålla vår privata sfär, vår integritet. Olika personer som är ute och går på stan

Alla människor har ett värde; detta värde går inte att mäta i pengar utan är något som var och en av oss subjektivt upplever. Det är detta värde som utgör grunden för de mänskliga rättigheterna; det är detta värde som de mänskliga rättigheterna ska skydda. Konventionens artikel om skydd för den fysiska och psykiska integriteten ställer inte bara krav på staten att se till att medborgarnas mänskliga värde inte kränks utan att deras människovärde även stärks och främjas.

Konventionen ger inget tydligt svar 

Den rättighet som finns uttryckt i konventionstextens artikel 17 är mycket vid och generell. Den innehåller rätten till skydd för fysisk och psykisk integritet på samma villkor som alla andra, men konventionen specificerar eller tydliggör inte vad detta skydd mer detaljerat innehåller. Det finns olika förklaringar till detta. En av dem är att konventionen är en internationell reglering och ska passa alla sorters samhällen, kulturer och traditioner. Vad som är privat och ingår i den personliga sfären är olika beroende på vilket samhälle, vilken kultur eller vilken tradition den enskilde anser sig tillhöra. Detta innebär att artikel 17 lämnar utrymme för utveckling av starkare skydd för den personliga sfären om så behövs och rättigheten blir därmed inte statisk.

Det kan tyckas tamt och rent av fegt att inte ge mer stöd i ett internationellt instrument kring integritetsskydd, men då ska man komma ihåg att konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning egentligen endast understryker de rättigheter som finns i tidigare instrument. I artikel 7 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter fastslås att ingen får utsättas för förnedrande behandling eller medicinska experiment utan deras explicita samtycke. Det finns inget tillfälle när denna rättighet kan begränsas. Det slås även fast i artikel 17 i samma konvention att godtyckligt ingripande i privatlivet är en kränkning av integriteten. 

Det allmänna ska skydda

Sverige har med sina många myndigheter oerhört mycket information om varje medborgare, som på olika sätt är att anses som offentlig och kan delas ut till olika intressenter med stöd av offentlighetsprincipen. Men det allmänna, genom stat och kommun, ska se till att privat information om medborgarna inte kommer i fel händer. Handläggning inom stat och kommun av enskildas privata angelägenheter ska i så liten utsträckning som möjligt innehålla information som kan vara skadlig för den enskilde om informationen kommer i orätta händer.

Det ingripande i privatlivet som en utredning av staten eller kommunen innebär får inte gå emot syftet och meningen med de mänskliga rättigheterna. Det kan finnas tillfällen när intrång i privatlivet kan anses vara i enlighet med de mänskliga rättigheterna men dessa intrång måste alltid kunna rättfärdigas i det enskilda fallet. Den enskilde skall vara skyddad från godtyckliga ingripanden från det allmänna i sitt privatliv. Även om det enligt svensk lag är acceptabelt att vid handläggning om t.ex. bidrag fråga om allt som kan anses behövas för att kunna göra en korrekt bedömning, innebär detta inte att en handläggare har rätt att fråga om vad som helst eller att den sökande måste lämna ut hela sitt liv för att få rätt till stöd.
           

/Susanne Svensson

Dela sidan via: Facebook, Twitter, MySpace