Tillgänglighet på lika villkor

Genom FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förbinder stater sig att se till att tillgängligheten till olika samhällsfunktioner sker på lika villkor och att ändamålsenliga åtgärder vidtas för att detta ska blir verklighet. Men vad betyder lika villkor och att vidta ändamålsenliga åtgärder? 

En kille i rullstol som tittar upp för en trappaTillgänglighet är den nionde artikeln i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder. Den innehåller en instruktion för hur stater och de som agerar i statens tjänst ska handla för att funktionshinder ska kunna undanröjas. Tillgängligheten är förenad med ett krav, lika villkor. För att uppfylla detta krav ska staten vidta ändamålsenliga åtgärder.

Ett grundläggande villkor

Tillgänglighet är grundläggande för att alla människor ska kunna leva och må bra i samhället. Om miljö, lokaler, verksamhet och information är otillgänglig riskerar detta att utestänga många från grundläggande rättigheter såsom utbildning, arbete, att kunna delta i det politiska livet, rösta, ta del av kultur m.m.

Kravet på lika villkor kan ses som ett utgångsläge och ett mål med konventionen. Meningen med att något sker på lika villkor är att staten och de som agerar i statens tjänst (kommuner, tjänstemän, företag med statliga-, regionala-, eller kommunala kontrakt) ska se till att alla människor kan ta del av de tjänster och den service som erbjuds utan undantag. 

Ingen millimeterrättvisa

Lika villkor är till för att ta bort och jämna ut de skillnader som finns i samhället mellan, till exempel, den som ser och den som inte gör det, mellan den som hör och den som inte gör det och mellan den som använder rullstol och den som inte gör det. 

ett gult måttband

Tanken med lika villkor är att den funktionsnedsättning som en person har inte ska utgöra någon skillnad. Funktioner i samhället ska vara sådana att det inte spelar någon roll om hur man ser ut, om man är ung eller gammal, man eller kvinna, går eller rullar. Om kravet på lika villkor inte uppfylls kan det vara fråga om diskriminering.

Lika villkor innebär däremot inte att servicen, tjänsten eller miljön ska vara likadan eller att den för den delen ska ha samma ekonomiska värde. Lika villkor handlar inte om någon millimeterrättvisa. Hur tjänsten eller informationen är utformad, vad den kostar eller vem som erbjuder den, är inte relevant så länge alla har tillgång till samma resultat och samma slutprodukt.

Åtgärder i praktiken

Ändamålsenliga åtgärder betyder i praktiken att staten ska vidta alla de åtgärder som behövs för att rättigheter ska bli verklighet. Dessa åtgärder ska vara meningsfulla, målmedvetna, konkreta och på ett tydligt sätt inriktade mot att förverkliga rättigheterna.

Till att börja med ska statens lagstiftning naturligtvis stämma överens med konventionen. Utöver detta beslutar staten själv vilka åtgärder som i den specifika situationen är de mest ändamålsenliga. Dessa åtgärder ska redovisas för kommittén i den statliga rapporten.

Det bör även noteras att en lagstiftning som stämmer överens med konventionen är en god början men inte på något sätt ett slutmål. Staten måste se till att konventionens syfte och innehåll blir verkliga utkrävbara rättigheter och ska därför inte enbart genom lagstifting utan även genom konkreta administrativa, ekonomiska, utbildningsmässiga och sociala åtgärder arbeta för att så blir fallet.

/Susanne Svensson

Dela sidan via: Facebook, Twitter, MySpace